Många bullterrierägare har nog fått en riktigt go och glupsk individ. Jag älskar att det sällan matvägrats och att kräsen är ett ord som inte finns i mina hundars vokabulär. Dock gör det att jag har väldigt mycket högre krav på mig själv som hundägare. Jag måste lägga band på mig och kontrollera vad som stoppas i mina hundar.

För mig är det viktigt att mina hundar inte bär på några extrakilon. Jag måste kunna se hur min hund är byggd; har han/hon en kraftig benstomme, som lägger på muskelmassa eller har min älskling börjat förvandlats till en tjockis? Eftersom jag själv vet hur jag känner mig då vågen visar högre siffror -tröttare, deppigare, tyngre- vill jag självklart inte att mina hundar ska känna likadant. Visst vore det skönt om Sune vissa dagar inte hade den outtömliga energin, men hellre att han tvingar ut mig på fler aktiviteter än att han låg orkeslös och sov på grund av sin hämmande kroppshydda.

Förutom hundarnas sinnesstämning är en sund kropp livsförlängande. Muskler, leder och skelett blir förskonade från extra belastning. Vad man kanske inte tänker på heller är att chanserna att klara av narkos, operation, samt andra riktigt tråkiga veterinärbesök och sjukdomar ökar otroligt mycket om hunden är vid god fysik. Det vet vi ju gällande människor också; läkare undviker gärna operationer på feta människor just för att själva operationssvårigheterna är så höga. Varför skulle jag vilja riskera att min bullterrier inte klarar av en operation bara på grund av den kropp jag gett den?

Eftersom jag har en ras där begreppen ”massa” och ”kompakt” gärna används på hundarna, vill jag bara säga; muskelmassa, benstomme och en kompakt kropp är inget som kan återskapas med ökad föda. Tyvärr är det väldigt vanligt att en fläskig, rund kropp, ses som något eftersträvansvärt eftersom det många gånger fungerar i utställningsringen. När det i själva verket sänker både hundens livskvalitet och livslängd.

Ett litet kilo hos din hund är inte jämförbart med ett extrakilo på din egen kropp, men medge att när det där extrakilot sitter där i midjan känns det inte särskilt bra. Så gör din hund/dina hundar en stor tjänst; se över deras livsstilar och se om du kan få även dem ”fit for fight till Beach 2012″.

/Anna-Klara

Eller tja, kanske inte i lugn och ro… Sune blir helt vild när klickern kommer fram. ”Vad ska jag göra nu?? Ge mig godiset!! Klickanångångdårå!” Han är fantastiskt duktig på sitt lilla envetna, entusiastiska och klumpiga vis.

Det har verkligen  känts så pinsamt att Asta kunnat visa upp en massa olika småtrix, medan Sune är den som man skrattar åt just därför att han inte kan något. Stackarn. Dags att ändra på fördomen!

Vi har börjat klicka in lite av Astas repertoar; tittut, ”hjälp” och ”hand-target”. Dessutom börjar Sune bli en fena på att plocka apportbocken och stampa på lock. Allt bjuder han på i ett rasande tempo. Ibland allt för ivrigt. Därför tror jag det kommer dröja mycket länge innan allt verkligen har fallit på plats. Det märks att hjärnan går så på högvarv att den inte registrerar alla vinster han gör. Plus att han efter ett pass är slutkörd efter allt godisfiskande.

Sune -The Future Star of the Show!

Ville bara skriva av mig lite eftersom det är så underbart att äntligen jobba på riktigt med Sune. Han är min blivande stjärna!

/Anna-Klara

Dessutom kan man läsa det på SKK Hunddata redan idag. Härligt! Det känns så otroligt skönt att det är gjort, klart och att jag härmed kan sluta tänka på det egentligen. Nu vet jag nämligen vad   S u n e s   (Tapirhajens Liztige Sune) status är:

HD B och ED ua (0).

/Anna-Klara

1. Tapirhajens Liztiga Peggy   M a d d e   har gått in i löp och hennes matte planerar en parning. Så förhoppningsvis hörs ljudet av små minibullknattar i april hos kennel Nordic Bull. Hanen som blivit utsedd är Minotaur Midnight Rambler, Zenith. Det är en hund som är född i USA, men numera lever i Holland hos kennel From Friar’s Point -där bor även Maddes pappa. Det ska bli mycket spännande att se vad den här kombinationen ger och jag önskar Nordic Bull all lycka till! Hoppas både kunna vara till hjälp, samt kunna komma på besök när valparna blivit tillräckligt gamla.

Zenith, Minotaur Midnight Rambler. Bilden på Zenith är lånad från uppfödarens hemsida: http://www.minotaurminibulls.com/

2. Tapirhajens Liztige Sune   S u n e   är nybesiktigad. På hans sida lägger jag upp vad som står i protokollet. Besöket var inför en höjning av livvärdet i försäkringen och det känns så skönt att ha koll på dagsformen av honom. Det känns otroligt skönt också att HD-/ED-röntgat honom äntligen. Röntgenveterinären sa att höftledskulan i alla fall låg väldigt fint i skålen, så nu återstår bara att se ifall även vinklarna är godkända. Det blir en otålig väntan på avläsningsresultatet!

Det är lättast att förvara bullarna på hög hemma.

Mina hjärtan i form av ett hjärta.

…sen som en liten bonus måste jag ju visa min ”nya kärlek”. Det är en alldeles fantastiskt charmig liten kille från kennel Bootcamp. Han heter Pansar, alias Pip-Olle och kommer bli en STOR amstaff när han blir lite äldre.

Pansar, 3 veckor. Kennel Bootcamp.

/Anna-Klara

Nu har jag fullföljt min utbildning i Skara, så Tapirhajens kennel är numera Mölndalsbelägen! Härligt att bo så nära Göteborg det bara går. Vi trivs redan här allihop.

Tapirhajens båda Norgeexporter ( Spike &   Madde ) har fått tillökningar till flocken. Till Spike har det förutom en hane kommit två damer till kennel Gladiatorbulls och till kennel Noric Bull och Madde har det anlänt en liten rysk miniflicka. Stort grattis och lycka till!

Sune hoppas på att bli mer aktiverad 2012. Eller?

En liten förhoppning från min sida är att 2012 kommer bli ett mycket mer aktivt hundår. Förra året blev agilitysäsongen illa drabbad av både operation/rehabilitering och extremt mycket jobb från min sida, men i år hoppas jag på träning, som kan få visa upp resultat också. Så jag hoppas inte bara det kommer bli ett aktivt år som i att Tapirhajens kommer synas mer på nätet eller i utställningsringarna, utan att det faktiskt på riktigt blir ett väldigt mycket aktivare år med många fysiska utmaningar för kennelns hundar…

Tack för alla fina e-poster!

/Anna-Klara

Återigen var det i Norge det hände, så numera är   S p i k e norsk utställningschampion och heter alltså NOUCH Tapirhajens Liztige Egil. Oj, oj, oj vad stolta vi är här! Och glada och tacksamma. Första utställningen efter två-årsdagen också. Det ska bli kul att följa utställningskarriären framöver, så vi håller alla tummar för framtiden…

Lånade en bild från kennel Gladiatorbulls:

Millenium Angels Deja-vu & NOUCH Tapirhajens Liztige Egil.

/Anna-Klara

Det är   M a d d e , som numera kan titulera sig NOUCH SEUCH Tapirhajens Liztiga Peggy. Madde blev igår Norsk och Svensk utställningschampion. Dessutom fick hon en BIG-3-placering också, så jag är i detta nu en fantastiskt stolt och glad uppfödare.

Stort TACK och ännu mer GRATTIS till Karoline och Tor Vegar!

/Anna-Klara

Psssst! Känner att inlägget kräver att jag snor en bild från Facebook…

Svampinjonen Madde med stolt matte

Domare var Steven Seymour från Australien. En trevlig man, som minst sagt inte strödde priser kring sig. Först ut i ringen var standard bullterrier och jag minns inte hur många, men kanske en fjärdedel av alla deltagande fick Excellent som bedömning och ännu färre fick ett CK.

Sen blev det miniatyrernas tur.

Sune var först in från vårt sällskap. Han showade och var ordentligt sprallig. Jag älskar verkligen att få visa upp honom! Domaren gillade honom också, till sättet, men inte så jättemycket till utseendet. Då han körde ut oss med ett Very Good log han lite och sa ”Well, it’s mainly because of the tail… it really spoils the complete structure and look of him, but he has a lovely head.” Ja, ja, det var fantastiskt kul i alla fall och svansen kom inte direkt som en nyhet. Lilla periskophunden.

Asta däremot gjorde en fantastisk show som gav bättre resultat. Denna gången hade matte boll i ringen och ja, nu showade hon. Fantastiskt att äntligen få bromsa henne lite istället för att konstant peppa och skynda på. Hon gick och vann championklassen över två andra tikar och blev därefter placerad som tvåa av tre i tikklassen och plockade reserv-cacib. Nöjda? Ja, verkligen.

Totalt var där 11 miniatyrer på plats. Mycket kul att se! Fyra hanar och sju tikar.

Stort GRATTIS kan vi också säga till:
SEV-11 WW-11 Bulliebompa’s Gill Sans och SEV-11 Tinybull’s Alphaville, som alltså knep titlarna.

Nu dröjer det lite innan det blir mer utställningar för vår del.

/Anna-Klara

Nu är Tapirhajens tillbaka i Skara efter en underbar helg i Eskilstuna. Där tillbringade vi största delen av lördagen på Vilsta Camping för att delta på Svenska Bullterrierklubbens Open Show. Resten av helgen umgicks vi mest. Det var Malin med Axel och Ixi med familj förutom vi. Vi hade fantastiskt väder! Lördagen var väl lite för varm både för hundar och mattar med huvudvärk, men det betydde även fantastiskt grillväder på kvällen…

Nog om sidospår, nu till resultaten!

Tapirhajens Liztiga Dixie -Ixi- blev placerad som fem av fem i sin klass, men hennes matte fick inte bara tävla vidare till Bästa handler utan klarade sig även förbi första gallringen. Grattis Gunilla!

Ixi & Gunilla på bullespecialen.

Tapirhajens Liztige Sune slutade som fyra av totalt sex i sin klass. Mitt yrväder var så pigg och glad. Trots skutt och strutt både från hund och människa blev det kvalificering både till Bästa rörelser och Bästa handler, men där tog det stopp. Jag är stolt som tuppen över min vithaj.

A-K & Sune vilar och väntar medan det är Axel & Malins tur (Axel fångar boll).

Bulliebompa’s Gourdie Gothic -Malins Axel- slog Sune och blev placerad tvåa med HP av de sex hanarna i klassen. Även han blev uttagen till Bästa rörelser, men också Bästa huvud -som han gick och vann i stor konkurrens! Dock blev han oplacerad i Bästa handhund-klassen. Malin fick springa in i Bästa handler-ringen en sväng hon också. GRATTIS!

SEUCH Gummibullens Lizette Gulliver -Asta- blev visad helt fantastiskt proffsigt av Malin. Hon var gladare än någonsin i ringen och showade ordentligt. Hon blev placerad tvåa med HP i en grupp av sju tikar och fick tävla om Bästa huvud och Bästa rörelser. Hon blev inte placerad där eller i Bästa tik-klassen. Hela mitt hjärta värmde och bankade för min vackra tjej när jag fick se henne så sprallig inne i ringen.

Malin visar upp en uppmärksam Asta på bordet.

Nu hoppas jag kunna vara lika duktig på att visa jyckarna i Norrköping nu till helgen, då det blir dags för Svensk Vinnare 2011. Det ska bli mycket roligt och vi ladda för fullt. Inte 58 miniatyrer, som det var i Eskilstuna, men 12 stycken är inte heller fy skam.

Som sagt… 58 miniatyrer. Det är helt galet. Så mycket att titta på. Vad ännu mer fantastiskt var att det i år hände något som inte hänt på 24 år. Miniatyrbullterriern slog standard bullterriern i BIS-finalen. Tinybull’s Annie Lennox -Greta- knep BIS-titeln precis som Rosenitos Rulle A gjorde 1987. Fantastiskt roligt! STORT GRATTIS till kennel Tinybull’s och Gretas familj.

Ännu mer Tapirhajens-nyheter:

Madde BIR i Svenstavik.

Tapirhajens Liztiga Peggy -Madde- blev BIR, fick svenskt Cert och även Cacib på internationella utställningen i Svenstavik. Hon placerades före tre tikar. Jag är så glad och tacksam för att hon visas upp, den godingen. Malin skvallrade både om hur fin, trevlig och go hon var.

Madde i Svenstavik.

Madde i Svenstavik.

Och så hälsan…

Sune och Asta har numera DNA-resultat. Asta är FRI från PLL-genen och så även Sune. Det känns så himla skönt att ha det på papper nu! Även om det kanske verkade hoppfullt redan tidigare (Astas pappa är fri, Astas mamma interbreed -alltså max bärare- och Sunes pappa Gonzo är fri). Nu släppte en liten sten ändå och vi firar lite här hemma.

Hmm, det var nog allt för tillfället. Har säkert glömt något, men det blir väl fler tillfällen framför datorn?

/Anna-Klara

Idag har vi… gjort ingenting.
Legat i solen, umgåtts och lekt.
Framför allt så har de fyrbenta rusat med varandra,
överlyckliga att vara fria…

/Anna-Klara

Pssst! Jag har nu skapat ett fotoalbum som heter just En dag i juni . Det är en fotosession från en lång lekstund mellan de båda vildingarna.